Sardinien

Det känns nästan som en evighet fast det bara har passerat två månader sedan jag befann mig på Sardinien med Julia och mamma och pappa. Det var underbara dagar då vi kravlöst åkte runt med bilen till nya stränder var dag, Julia fick sin älskade espresso och jag fick dyka ner i kristallklart vatten. Vi åt musslor, pasta, gelato, pizza och fisk och läste böcker dagarna i ända. Det var en vilopaus vi alla behövde.



Hela Sardinien kryllade av söta italienska pensionärer som satt på stränder och parkbänkar och bara tittade på folk och pratade med varandra. De var fantastiska. De skulle få vilken åldersnojare som helst att längta lite till pensionen.


Nunnor som äter glass blir nästan lite väl pittoreskt. Men så var det. Fler bilder kommer snart.
Portugal

Från Paris tog vi flyget till Felicias hus i Portugal. Portugal var till stor del motsatsen till Paris. Helt plötsligt hade vi ett helt hus för oss själva (efter att ha bott hos Felicias trångbodda men otroligt gästvänliga kusin i Paris) och dagarna fick en lugn och stillaliggande karaktär på stranden. Det var otroligt vilosamt och nödvändigt att ligga i värmen och blicka ut över horisonten och lyssna på sommarpratare. Kameran stannade mycket hemma då så bilderna som bjuds är ett ihopplock av vad vi gjorde mellan strandtimmarna.

Felicia lärde oss att i Portugal har man lite allt möjligt i en Sangria.Sprit, kryddor, frukt, häll i bara!

Julia fick en ingivelse och filosoferade om livets mening till Felicias och min förtjusning

En kväll kändes det lite som jag var med i en portugisisk version av Mitt stora feta grekiska bröllop. Plötsligt stövlade halva Felicias släkt in och tog över matlagningen. När den värsta chocken lagt sig var det ändå ganska trevligt. Vi grillade fisk och drack vin på takterassen.


På morgnarna när jag vaknade hade mina två morgonpigga vänner redan varit och handlat både frukt och bröd. Det var bara för mig att kravla mig upp på terassen och njuta. Det kallar jag lyx. Bakelsen på tallriken är en utsökt portugisisk specialitet, Pasteis de Nata




Minst en gång om dagen såg jag till att sitta uppe på taket och bara njuta av utsikten och värmen. Det minnet håller jag varmt nu i höstmörkret.

Paris del V

Sista dagen och som vanligt började vi med en uteservering med trevlig frukostmeny

Vi lekte en del i en charmig fotoautomat och avslutade resan med att betrakta det höga tornet. Kändes liksom lite dumt att låta bli.


Paris del IV, Louvren

En dag begav vi oss till Louvren. Liksom Versailles var det gratis för oss EU-medborgare och fullt av betalande asiater. I taket satt en grubblande kvinna.

P-ringsbilden, ett internt skämt

Ett stiligt asiatiskt par som gick åt samma håll i samma takt som oss. Blev fångade på flera bilder både av Felicia och mig

En annan gentleman som blev fångad

Den ironiska tvisten att dokumentera ett mästerverk med en telefonkamera

Tvillingar är kul och inspirerande

Jag visste inte innan att I-phones var populära även på statyernas tid

Tänk att vakna upp och vara omringad av en hop stirrande asiater

Den klassiskt nonchalanta posen

Det fanns gott om bänkar för vilopauser

Snygg tjej som föll offer för smygfotografering

En trött men nöjd Julia
Paris del III

En dag hängde vi i underbara Monmartre efter en dyr men god brunch

Klassisk fotovy på karusell och Sacre Coeur

Ett gatliv som känns lite för bra för att vara sann. Men det var den, tror jag

Någonstans runt de lesbiska strippklubbarna kände vi att det var dags att kolla på kartan

Och hamnade på en tapasrestaurang med god mat och happy hour

Till efterrätt plockade vi på oss en påse macaroons i en kulört färgskala

Montmartre bjöd även på en del Second Hand

Paris del II, Versailles

En dag under vår Parisvistelse tog vi tåget ut till Versailles. Självklart hade vi med våra kameror och det var vi inte ensamma om.

Det var väldigt varmt i kön och folk visade prov på kreativa lösningar till svalka med hjälp av Versailleskartan

Så här lite folk var det dessvärre inte men vi kan alltid låtsas

Svårflörtad i kamerasammanhang

Vi lyssnade med största allvar på våra audioguides som berättade om Ludvig XIV:s vilja att täcka varje utrymme med guld och dekorationer. Det hade vi iofs redan märkt av.

Felicia undrade försynt om det var meningen att Marie Antoinettes lönndörr skulle vara hemlig

Versailles hade dagen till ära besök av människor som gav sken av att ha råd att köpa rubbet.

Efteråt pustade vi ut i den gigantiska parken

Och hängde med lite statyer




Vi lämnade slottet trötta men nöjda med en intrycksöverdos av guld och asiater

Paris


I mitten av augusti tog jag dessa fina vänner under armen och flög till Paris

Hoppas att jag i framtiden kan bli så cool som kvinnan på uteserveringen

Denna salladen var kanske den bästa jag någonsin ätit. Det behövdes en dag när inget annat gick som det skulle. Bland annat blev Felicias plånbok stulen.

Vi hängde runt i Luxembourgparken ett tag



Mycket folk i Paris visade upp en fantastisk stil. Även Felicia