Sardinien

 
Det känns nästan som en evighet  fast det bara har passerat två månader sedan jag befann mig på Sardinien med Julia och mamma och pappa. Det var underbara dagar då vi kravlöst åkte runt med bilen till nya stränder var dag, Julia fick sin älskade espresso och jag fick dyka ner i kristallklart vatten. Vi åt musslor, pasta, gelato, pizza och fisk och läste böcker dagarna i ända. Det var en vilopaus vi alla behövde. 
 
 
 
 
 
 
 
Hela Sardinien kryllade av söta italienska pensionärer som satt på stränder och parkbänkar och bara tittade på folk och pratade med varandra. De var fantastiska. De skulle få vilken åldersnojare som helst att längta lite till pensionen.
 
 
 
 
Nunnor som äter glass blir nästan lite väl pittoreskt. Men så var det. Fler bilder kommer snart.
 
 

Portugal

 
Från Paris tog vi flyget till Felicias hus i Portugal. Portugal var till stor del motsatsen till Paris. Helt plötsligt hade vi ett helt hus för oss själva (efter att ha bott hos Felicias trångbodda men otroligt gästvänliga kusin i Paris) och dagarna fick en lugn och stillaliggande karaktär på stranden. Det var otroligt vilosamt och nödvändigt att ligga i värmen och blicka ut över horisonten och lyssna på sommarpratare. Kameran stannade mycket hemma då så bilderna som bjuds är ett ihopplock av vad vi gjorde mellan strandtimmarna.
 
 
Felicia lärde oss att i Portugal har man lite allt möjligt i en Sangria.Sprit, kryddor, frukt, häll i bara!
 
Julia fick en ingivelse och filosoferade om livets mening till Felicias och min förtjusning
 
 
En kväll kändes det lite som jag var med i en portugisisk version av Mitt stora feta grekiska bröllop. Plötsligt stövlade halva Felicias släkt in och tog över matlagningen. När den värsta chocken lagt sig var det ändå ganska trevligt. Vi grillade fisk och drack vin på takterassen.
 
 
 
 
På morgnarna när jag vaknade hade mina två morgonpigga vänner redan varit och handlat både frukt och bröd. Det var bara för mig att kravla mig upp på terassen och njuta. Det kallar jag lyx. Bakelsen på tallriken är en utsökt portugisisk specialitet, Pasteis de Nata
 
 
 
 
 
 
 
Minst en gång om dagen såg jag till att sitta uppe på taket och bara njuta av utsikten och värmen. Det minnet håller jag varmt nu i höstmörkret.
 
 

Paris del V

 
 
Sista dagen och som vanligt började vi med en uteservering med trevlig frukostmeny
 
 
Vi lekte en del i en charmig fotoautomat och avslutade resan med att betrakta det höga tornet. Kändes liksom lite dumt att låta bli.
 
 
 

Paris del IV, Louvren

 
En dag begav vi oss till Louvren. Liksom Versailles var det gratis för oss EU-medborgare och fullt av betalande asiater. I taket satt en grubblande kvinna.
 
 
P-ringsbilden, ett internt skämt
 
 
Ett stiligt asiatiskt par som gick åt samma håll i samma takt som oss. Blev fångade på flera bilder både av Felicia och mig
 
 
En annan gentleman som blev fångad
 
 
Den ironiska tvisten att dokumentera ett mästerverk med en telefonkamera
 
 
Tvillingar är kul och inspirerande
 
 
Jag visste inte innan att I-phones var populära även på statyernas tid
 
 
Tänk att vakna upp och vara omringad av en hop stirrande asiater
 
 
Den klassiskt nonchalanta posen
 
 
Det fanns gott om bänkar för vilopauser
 
 
Snygg tjej som föll offer för smygfotografering
 
 
En trött men nöjd Julia

Paris del III

 
En dag hängde vi i underbara Monmartre efter en dyr men god brunch
 
 
 
Klassisk fotovy på karusell och Sacre Coeur
 
 
Ett gatliv som känns lite för bra för att vara sann. Men det var den, tror jag
 
 
Någonstans runt de lesbiska strippklubbarna kände vi att det var dags att kolla på kartan
 
 
 
Och hamnade på en tapasrestaurang med god mat och happy hour 
 
 
Till efterrätt plockade vi på oss en påse macaroons i en kulört färgskala
 
 
Montmartre bjöd även på en del Second Hand
 
 

Paris del II, Versailles

 
En dag under vår Parisvistelse tog vi tåget ut till Versailles. Självklart hade vi med våra kameror och det var vi inte ensamma om.
 
 
 
Det var väldigt varmt i kön och folk visade prov på kreativa lösningar till svalka med hjälp av Versailleskartan
 
Så här lite folk var det dessvärre inte men vi kan alltid låtsas
 
 
Svårflörtad i kamerasammanhang
 
 
Vi lyssnade med största allvar på våra audioguides som berättade om Ludvig XIV:s vilja att täcka varje utrymme med guld och dekorationer. Det hade vi iofs redan märkt av.
 
 
Felicia undrade försynt om det var meningen att Marie Antoinettes lönndörr skulle vara hemlig
 
 
 
Versailles hade dagen till ära besök av människor som gav sken av att ha råd att köpa rubbet.
 
 
Efteråt pustade vi ut i den gigantiska parken
 
 
Och hängde med lite statyer
 
 
 
 
 
 
 
 
Vi lämnade slottet trötta men nöjda med en intrycksöverdos av guld och asiater
 
 

Paris

 
 
 
I mitten av augusti tog jag dessa fina vänner under armen och flög till Paris
 

 
Hoppas att jag i framtiden kan bli så cool som kvinnan på uteserveringen
 
 
 
Denna salladen var kanske den bästa jag någonsin ätit. Det behövdes en dag när inget annat gick som det skulle. Bland annat blev Felicias plånbok stulen.
 
 

 
Vi hängde runt i Luxembourgparken ett tag
 
 
 
 
Mycket folk i Paris visade upp en fantastisk stil. Även Felicia
 
 
 
 

RSS 2.0